Här är årets julsaga:

I fredags på min tidningsrunda släppte jag min vagn och gick över gatan för att undersöka en hög av nånting som låg vid trottarkanten. Vad var det? Polaroidfoton? Nej, magickort, hundratals. Fortfarande oförstörda i det torra, svala vädret. En bit bort låg en papperskasse med trasig botten som en slags ofullständig förklaring tll vad som hänt.

Jag hade kanske inte brytt mig om ett sånt här fynd om det varit saker jag inte är intresserad av, som hockeysamlarbilder eller, tja, polaroidfoton av nåns semester. Det är antagligen en god levnadsregel att man inte ska plocka upp saker som nån annan tappat i rännstenen om man inte har betalt för det. Nu var det dock så att jag köpte magickort själv en gång i tiden. Inte så här många, men tillräckligt för att jag skulle undra vad de gjorde här och tycka att det var synd att någon kanske förlorat dem mot sin vilja.

Det låg lite andra saker där också, inklusive ett kuvert med någons gymnasiebetyg och ett brev från pliktverket. Här fanns alltså namnet på kortens ägare. Inte mycket att tveka över längre.

Jag samlade ihop joxet och knölade ner det i medhavda plastkassar, rullade runt det genom resten av distriktet, cyklade hem med det, sov, gick in på hitta.se för att få killens telefonnummer samt ringde honom. Han visste lika lite som jag varför hans kort låg på gatan, men vi kom gemensamt fram till att han måste haft inbrott i sitt källarförråd. I måndags kunde han komma förbi och hämta grejerna. Slutet gott, allting gott kan man säga. Vi bortser från att vår gamla magicspelare förlorade en massa andra saker vid inbrottet; saker som inte låg övergivna i rännstenen.

Trevligt att agera som en slags gårdstomte i tidningsdistriktet. Man rör sig genom natten och tar en smula ansvar utöver vad plikten kräver närhelt man vill och tillfälle uppenbarar sig.

Det här fick mig för övrigt att åter börja fundera på vad man ska göra med sina gamla magickort. Det är ett väldesignat spel, men vem orkar bygga en lek nuförtiden, och vem ska man spela mot? En kompis (Rauli) hanterade frågan genom att ge mig alla sina gamla kort för ett par år sen. Själv tror jag att jag någon grå morgon ska sortera dem i färger och sen delvis slumpmässigt sätta ihop tio fylliga lekar, en för varje tvåfärgskombination, samt hitta på husregler för att snabbtuna en lek. Vips så får jag ett roligt, varierat spel att återupptäcka tillsammans med lämpligt offer utan att nån av oss behöver engagera oss mer än under speltillfället. Hoppas jag.