Förra helgen bjöd Isak, min kollektivkompis, in till en skrivkväll med knyt och vin. Vi var nio personer som satt i vårt vardagsrum och gav varandra tramsiga skrivövningar att utföra på plats. Mycket trevligt!

Den sista övningen hade väldigt enkla instruktioner: Skriv en skitdålig text.

Resultatet blev nio under av sentimental svulstighet, klyschor, grammatikfel, perspektivförvirring och politisk inkorrekthet. Sedan fick vi rösta på varandras texter med små, anonyma papperslappar. Efter att Alexandra agerat horribel, spänningshöjande segdraget rösträknande Robinson-programledare stod det klart att jag hade vunnit med inte mindre än fyra röster. Jaaa! Och jag fick en pokal också: Amanda överräckte en tom ölburk med lite papperstrassel nerstoppat i öppningen och gratulerade mig till vogonpoesiutmärkelsen.

Fortfarande efter en vecka är jag ohemult stolt över min bedrift och vill utsätta även er för den. Nu har ni bara några tecken på er att tugga av er armen och fly från tupplurbloggen. Och nu är det för sent:

Min kärlek är het som solen
och stor som jordgloben.
Lång som medarna på gungstolen.
Den fyller den främre hjärnloben.
Jag vill inte spela andrafiolen!
Lägg all din “Love on me”!
Den fyller den bakre hjärnloben också.
It will be nice, you’ll see!
Så blir du gravid och tjock så.

Det var allt för den här gången. Må väl och krama varandra i trafiken!