Jag nådde ordet “Slut” inatt. Det är det 74367:e i “Protagonisten Labarna – Den themisiske magisterns äventyr som karaktärsstudie, tidsdokument och underhållningsfiktion”, som jag för närvarande kallar romanen.
Det känns lite nervöst nu. Jag har skickat upp textdokumentet till två webbmejlkonton för den händelse min lägenhet plötsligt skulle förvandlas till ett brinnande inferno och jag glömmer få med mig usb-backupen ut, eller om onda, beväpnade dator- och usb-tjuvar skulle forcera dörren precis nu. Det hjälper litegrann.
Tänk om det dyker upp förhinder så att korrektur- och kritikläsning tar olidligt mycket tid? Tänk om det finns något ohyggligt ohållbart eller obegripligt i handligen?
Nej, det bästa är att ta det hela med ro. Efterarbetet ska inte slarvas igenom. Jag behöver en smula ledigt och distans från det här. Börja med att ta mig upp ur stolen och fira med att diska. Det är synd att det inte är smällkall, dragig vinter så att det vore poäng med att lägga sig i badkaret.
