Tupplurbloggen

Tyckte det var hög tid att sprida lite julglädje och ladda upp en av mina bättre estradpoesitexter. Sent på jorden och sent på säsongen, från mig till er alla:

Om julen.

Idag var jag med i tv för första gången i mitt liv. Jo, jag har synts i tv tidigare i och med att en musikvideo visades i student-tv för många år sen. Det var när jag var med i Gråtkraft, ett smått plojigt band med låtar skrivna av Albin Balthasar. Bildbevis för Gråtkraft finns här.

Hur som helst, det här var första gången en studiovärd talat om för mig hur jag ska komma in på scenen och när jag ska sätta mig i soffan.

Jag berättar galet. Det var Laura som blivit kontaktad av svt, så vi, Laura Wihlborg, Lovisa Eklund och jag fick komma in till deras studio vid Jägersro här i Malmö för att med vara med i barnprogrammet Bobster. Vi framträdde med vår teampiece från poetry slam-sm i en sorts tävling där vi fick stryk av ett illusionistpar som gjorde ett svärd-genom-nån-som-står-i-en-låda-trick. En studiopublik som bestod av barn jublade ihop 70 decibel åt oss och 103 åt dem. Och en jury av något äldre barn klagade på att vi svor så mycket och att texten inte riktade sig till rätt målgrupp.

Jag tror att det är så drömmar uppfylls. Att vara med i tv har visserligen inte hört till mina drömmar, men det är ändå typiskt: När det väl händer säger de ens namn fel, man får stryk av illustionisterna, man missar en halv replik så att hela framträdande riskerar att haverera (förlåt igen, Lovisa!), man gör bort sig genom att försöka sno micken av sin medartist (förlåt Laura och alla andra!), och det är vid en tid och i ett program som ingen man känner tittar på, och inte så många andra heller.

Men det var roligt! Det var en väldigt spännande och annorlunda upplevelse. Jag fick känna mig uppassad och viktig, och nu har jag avverkat en del misstag för den händelse jag får fler chanser. Tack, svt!