Edit: Slängt ut en del text här i början, för att det var för privat och taffligt skrivet. Min flickvän hade just gjort slut.
En sak med att göra slut i facebookeran är att man kan sprida nyheten mycket snabbt genom att uppdatera sin profil. Facebook illustrerar ens nya singelstatus mycket pedagogiskt med en liten bild på ett brustet hjärta. Min före detta kollektivkompis som hade ett avbrott i sitt förhållande i vintras tyckte att detta var hjärtskärande. Själv tycker jag att det är rätt fint, faktiskt.
Då är annonserna en helt annan sak. Sedan våra profiluppdateringar har vi båda fått riktad reklam. Facebook säljer mig som måltavla för dejtingsajter och raggningskurser. “Brustet hjärta (se bild)? Ut på marknaden med dig!” Märkliga tider. Nog om det.
Något helt annat: Vi har börjat prata om en säljande slogan till Stray Hero, casualrollspelet som vi jobbar med på Grym Games. Ni vet, en koncis fras i stil med “Live for nothing or die for something”. Jag är inte så säker på de jag åstadkommit hittills. Kan man taglina med en fyraraders dikt istället?
To stroll across a myth-ripe land,
a musket ready in your hand.
A riddle ready in your head,
to mock the wise and trick the dead.
Och så regnar det recensioner av GTA4. Jag vill ställa mig på ett hustak och skrika: “Ni har blivit lurade! Lurade!”. I stunder som den här är Penny Arcades Tycho den enda jag litar på. Jo, och allmänheten också. De amatörmässiga betygen landar på ett betydligt lägre genomsnitt än de professionella. Jag tror ibland – nej, jag är övertygad om att professionella recensenter har en lista med kvalitéer som de bockar av. Tydligt interface? Intuitiva kontroller? Problemfri kamera? Lång speltid? Bra röstskådisar? Jättestor, levande, interaktiv värld? Ju fler bockar, desto högre betyg. “Är det roligt?” blir en liten kvalitet som försvinner bland de andra.
Är GTA4 roligt? Det är utan tvivel väldigt många som tycker det. Själv har jag inte spelat det och kommer sannolikt inte heller att göra det. Ju mer ett spel kan beskrivas som en enorm sandlåda av frihet och meningslösa möjligheter desto mindre kan det betraktas som ett spel. Jag är intresserad av spel, inte av påkostade, digitala verkligheter. Ser ni skillnaden?
Å andra sidan verkar det spännande att det finns ett helt gäng multiplayerlägen. Det skulle kunna ge spelet en helt ny känsla av meningsfullhet. Jag kanske återkommer till det här om jag skaffar ett mer seriöst intryck.
