Vi avbryter för ett brådskande meddelande:
Nu på tisdag den 17 juni debatterar riksdagen om den så kallade FRA-lagen. På onsdag är det omröstning. Om lagen går igenom blir det tillåtet för försvarets radioanstalt att avlyssna all internettrafik som går över landets gränser, utan brottsmisstanke, vilket i praktisken innebär nästan allt surfande och mejlande även inom landet. Nej, de kommer inte att läsa allt vi skriver, bara det som fastnar i deras sökfilter. Syftet, säger de, är förstås terroristbekämpning.
Remissinstanser som Justitiedepartementet och SÄPO har förkastat förslaget som ett integritetsintrång utan motstycke. Jag tycker det låter helt galet att det gått så här långt.
Måste vi inte försvara oss mot terrorister? Har vi något att frukta om vi har rent mjöl i påsen?
Jag är anhängare av teorin att makt korrumperar. Frågan är inte om vi har rent mjöl i påsen, utan om Försvarets radioanstallt har det och – framförallt – alltid kommer att ha det. Om tio år. Om trettio år. Även när människovärdet eroderas av klimatkatastrof, krig och maktkoncentration.
Vad kommer vi att censurera i våra privata mejl, medvetet eller omedvetet, när vi vet att storebror läser dem? Kommer framtida regeringar att kunna beställa komprometterande information om oppositionen? Hur många färre whistleblowers kommer vi att få när media inte kan garantera uppgiftslämnarnas anonymitet?
Det behöver inte finnas en dolsk statlig konspiration för att skapa det totalitära samhället. Det är en svårundviklig inneboende egenskap hos makten att den vill ha mer makt.
Det är fånigt att jag känner att jag ens behöver argumentera så här. Stoppa FRA-lagen!
“Terrorisbekämpning” är skitsnack. Vi lever i en mental värld där folk tror det finns terrorister bakom varje buske, men när man öppnar ögonen och kontrollerar verkligheten i sig, finns det ingenting där. Vi har inget terroristproblem i Sverige, varken ett litet eller stort; det enda terroristproblem vi har stavas hjärnspöken, paranoia och bristande verklighetskontakt.